Jääh, Wild West!

Jääh, Wild West!
Big Bud 525 hostar hest. IH 4366 ryter så att jag får ståpäls. Häng med till Chris och ­Amanda i ­Indiana, USA, och njut!

Det är tidig vår i sydvästra Indiana i USA. Det är runt 15 grader varmt och solen värmer. Jag har passerat Evansville och anar den stora Ohiofloden bakom kullarna. Här bor Chris Wathen och hans dotter Amanda. Som du kunnat läsa tidigare i Traktor Oldies har Chris ägnat en stor del av livet åt att samla och renovera gamla präriegiganter. Ja, detta är nog USAs mest framstående samling av stora veterandragare.

Chris och dottern Amandas samling är också en av höjdpunkterna på Traktor Powers årliga traktorresa till delstaterna Kentucky, Indiana och Tennessee. I år ryktas det till och med om att vi ska få provköra Chris största traktor.

Det är en Big Bud 525/50 från 1981. Den är god för 525 hästar från den 18,8 liter stora Cumminssexan. Den här maskinen har ursprungligen jobbat hårt med scraper i Texas. Den har alltså flyttat massor av jord och grus, ett av de hårdaste jobben en traktor kan göra.

– Big Bud 525 är nog min favorit. Den har jag renoverat totalt. Allt är original utom de röda stripsen, luftrenaren och däcken. De åtta sulorna är 900/60R32, berättar Chris på härlig Indianadialekt.

Superdragaren byggdes i den mytomspunna staden Havre i Montana, USA, och är en av företagets storsäljare. Det lär ha byggts runt 200 exemplar. Den är uppbyggd på standardkomponenter från gruv- och industrimaskiner, som till exempel Cummins och Clark.

Chris kan starta Big Buden från marken, han behöver alltså inte vara uppe i hytten. Den är fjärrstyrd som en radiobil. Han visar också hur den gigantiska motorhuven kan öppnas och hur hytten kan fällas bakåt.

– Big Buds filosofi var att allt skulle kunna renoveras eller lätt bytas ut. Kolla, allt är öppet och redo för byte. Detta är maskiner som kan renoveras hur många gånger som helst. Cumminsmotorn och Clarktransmissionen ligger lätta att nå i den kraftiga ramen, säger han och pekar.

Än i dag finns det utbytesdelar att köpa till de här gamla präriedragarna. Chris Big Bud brukar komma ut i vårbruket på farmen men  det blir inte många körtimmar om året.

– Jag har helt enkelt för många hästkrafter till den här farmen, säger Chris och skrattar.

Nå, hur blir det då med provkörningen? Chris klättrar upp och startar monstret. Vem vill prova? De lyckliga deltagarna på traktorresan hoppar upp en efter en. Men jätten är inte helt enkel att ratta. Det finns ingen koppling och ingen fotgas. Och åldern har gjort att tekniken lätt hänger upp sig. Men tack och lov finns det nödstopp. Den kommer till användning.

Provkörningen av Big Bud går bra. Alla som vill får köra den stora prärielegenden. Vi kastar oss över de andra midjestyrda legenderna. IH-jätten 4366 står på gårdsplanen. Detta är en Steiger i IH-kläder. Fabriken i Fargo i North Dakota lät under en tid legotillverka de midjestyrda IH-traktorerna. Designen och motorn kom från IH, resten är Steiger. Den här jätten är i skönt patinerat skick.

– Det är klart att jag som är Steigersamlare måste ha en av de här IH-dragarna, säger Chris och ler.

IH-draken är så patinerad att det är omöjligt att se vilken modell det är. Jag är tvungen att hitta typskylten för att se att det är en 4366. Det är mellantraktorn i denna midjestyrda 66-serie. IH-sexan på 7,6 liter ger runt 225 hästkrafter. På sin tid var det en storsäljare och det byggdes 3 166 maskiner. Det kom ett antal även till Sverige.

Chris passion för tidiga Steigertraktorer gör honom till en av de stora samlarna i USA. Här hittar du hela åtta tidiga Steigrar i den så kallade ladugårds-byggda serien. Det är traktorer som bröderna Steiger byggde på mjölkgården i Minnesota. Senare flyttades tillverkningen till ny fabrik i Fargo i North Dakota och då började serieproduktionen. Att ha någon av de första laugårdsserie-traktorerna är mycket stort.

Chris mest kända ladugårdsbyggda Steiger är en limegrön 2200. Traktorn ser pimpad ut men lär ha sett ut så här där den användes i Kanada. Den har gigantiska däck, 66×43.00-25, och ett häftigt V i grillen. Jag kan inte låta bli att fråga Chris om det stora utskurna V-et betyder att traktorn är byggd på mjölkgården i Red Lake Falls i Minnesota.

– Nä, det skulle man kanske kunna tro men V står för V-motor. Om det satt en rak motor, som till exempel en Ford-fyra, i Steigern så skar bröderna inte ut något V i grillen. Men det är rätt att många av de ladugårdsbyggda traktorerna har V-motor, svarar Chris.

En av gårdens mest kända Steigrar är Pink Panther. Det byggdes bara en Panther som lackades rosa.

– Det var en känd racingstjärna som beställde Panthern och att den skulle ha rosa lack. Han fick som han ville och så började historien om Pink Panther. Den traktorn blev en världskändis, berättar Chris.

Den rosa Panthern försvann så småningom och historien föll i glömska. Men inte hos Chris. Han letade och forskade. Först såg det ut som att den fanns i South Dakota men han hittade den så småningom i Oklahoma.

– Panthern var limegrön men jag såg att det var rosa lack undertill. Jääh, nu är  Pink Panther i Indiana hos mig. Jag är den fjärde ägaren, säger Chris och klappar på Pantherskärmen.

Under åren som gått sedan originalet försvann har minst två Steigersamlare hävdat att de har Pink Panther.

– De har till och med lackat sina Panther-traktorer rosa. Jag vet inte om jag ska behålla min som den är eller om jag ska lacka den rosa. Men det lutar åt att jag behåller den som den är. Det är ju den sanna historien, säger Chris.

När jag går runt snubblar jag på en mycket speciell Magnum. För första gången stöter jag på en tvåhjulsdriven Case IH Magnum 7120. Den är sulad med typiskt amerikanska dubbel-montage baktill. Det var ju så att de stora tvåhjulsdrivna dragarna levde länge på prärien. Under rätta förhållanden kunde de här maskinerna prestera lika bra som motsvarande fyrhjulsdrivna varianter.

Chris och dottern Amanda är också stora Wagnersamlare. Det är företaget som anses vara de stora midjestyrda traktorernas fader. Bröderna Wagner från Portland, Oregon, visste hur de skulle göra midjan på traktorerna. Efter John Deeres misslyckande med de första midjestyrda traktorerna 8010/8020 gjorde företaget ett avtal med Wagner. John Deere sålde Wagner som sina.

Här på farmen hittar jag modell G, TR14 från 1958, WA17 och lilla WA4. Den hittade Chris nyligen och nu glänser den i solen på gården.

– Jag är alltid intresserad av Wagner. Gör jag resor så letar jag alltid efter unika gamla stordragare. Jag tror att jag har bra väderkorn för att hitta de rätta traktorerna, berättar han.

Dessutom finns det en ganska modern Wagner. Det är Raygo Wagner WA24 från 1968. Den lär bara ha tillverkats detta år. Den har en 300 hästars Cummins under huven. Modellen är finalen på den härliga Wagnerhistorien.

Att gå runt bland Chris maskinhallar är som att vandra i en dinosauriedal. Var jag än vänder mig hittar jag intressanta traktorer. En kantig Allis-Chalmers 440 gömmer sig bakom ett skjul. Det är ännu en förklädd Steigertraktor. Den byggdes mellan 1973 och 1977 i Fargo i North Dakota. Under huven sitter en Cummins-V8 på 218 hästar. Bland Allis-farmarna var denna dragare otroligt populär.
En midjestyrd traktor får däremot alla att hissa på ögonbrynen. Vad är detta? Nu dyker Chris far Don upp. Han är 76 år och full av glöd. Denna traktor byggde han själv 1971.

– Det var en Allis-Chalmers-handlare som sa att jag aldrig skulle kunna bygga min egen traktor utan att jag skulle komma tillbaka och köpa hans traktor. Det fick mig att bygga denna midjestyrda traktor med namnet Brute, berättar Don.

Ramen och midjan hittade han på en skrot. Hytten är en Moline medan växellådan och motorn kommer från en GMC-truck. Resten är råmetall från gårdsverkstaden.

– Den gick här på farmen i fem år innan vi sålde den, säger Don.

Därefter försvann hembygget, men 35 år senare hittade Chris den.

– Det var i grevens tid. Traktorn skulle till skrothandlaren men jag lyckades stoppa det. Nu är den här.

Det gamla hembygget är inte precis körbart. Men motorn lär vara helt redo. Att hitta så många Steigertraktorer hos en samlare imponerar. Chris är inte nöjd. Han letar fortfarande efter exemplar. Vad kostar de att köpa i dag?

– Det kan variera mycket. Ibland kan jag få tag i två Steigrar för 15 000 dollar varav en är modell 3300. Nästa gång kostar en ladugårdsbyggd Steiger 40 000 dollar. Men det har hänt att jag fått en maskin gratis också, säger Chris.

I hagen bakom gården finns det flera klenoder. Har du hört talas om Coleman? Det är en krabbstyrd dragare med finurlig fjädring som bara lär ha byggts i sex exemplar. Under huven ligger det en underbar IH-sexa och det finns flera komponenter från Minneapolis-Moline. Denna dragare är härligt rostig.

Här finns det också en patinerad Steiger Turbo Tiger 2. Denna byggdes 1975 och lackades i de amerikanska färgerna inför 200-årsjubileet 1976. Nu är det svårt att ana vilken färg lacken haft.

I ett hörn av hagen hittar jag en »hög« med maskiner. Men en av maskinerna är traktor. Det är en högbyggd Farmall F12. Den byggdes om av Coop i Oregon. Den har använts med fläktdriven spruta i fruktodlingar. Nu står den och väntar på att renoveras.

På flera ställen på farmen står det traktorer som jag aldrig sett i Europa. Det är Hubertraktorer.

– De kommer från Marion, Ohio, berättar Chris.

Huber hade sin höjdpunkt på 1920-talet. De hade först tvärställda motorer vilket var ganska vanligt vid den här tiden. Men ingen av Chris Hubertraktorer är körbara i dag. En körbar Huber ligger högst upp på Chris önskelista.

IH är en av Chris favoritmärken. Det står gamla Farmall-dragare överallt. Det var också IH som Chris började samla på. Farmens mest moderna dragare är en kanadensisk Versatile 876. Den är en 280-hästare från slutet av 1980-talet. Den används givetvis på fälten ned mot Ohiofloden. Det plöjs inte sedan länge men i Chris samling kan man hitta gamla plogar från 1920- och 1930–talen. Ja, till och med växelplogar.

När man har gått ett varv på Wathens Farms så slås man av att ett stort traktormärke saknas helt. Var finns John Deeres präriedragare?

– Ha, ha! Ja, det frågar alla. Här på farmen finns inte en enda John Deere. Jo, det finns en trädgårdstraktor, säger han och skrattar.

Chris anser att det finns så många fantastiska samlare av John Deere så han bestämde sig tidigt för att inte köpa en enda Waterloo-dragare och det har han hållit.

– John Deere är ett fantastiskt traktormärke och det finns så otroligt med modeller att det inte går att börja samla John Deere i min ålder. Man ska vara född med dem för att bli en respekterad samlare.

Nu står solen rakt upp och värmer skönt på gårdsplanen. Det är dags för Traktor Powers deltagare att dra vidare på traktor-resan. Kolgruvan Wild Boar Mine står på tur. I Indiana är det farming och kolbrytning som gäller.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Aktuellt