Big Lizzie

Big Lizzie

Nu är det dags för Kenneth och Thomas blogg att dra till landet på andra sidan klotet – Australien. Vi har hört talas om ”Alla traktorers moder” och nu har vi fått upp ett spår.

Mildura ligger utanför Red Cliffs, cirka 55 mil från Melbourne. En trevlig småstad, om man bortser från att man befinner sig i The Outback, Australiens ogästvänliga marker. Stadsbilden domineras av massor med grönska med stadsparken som självklar medelpunkt. Här står sedan 1971 Big Lizzie, anledningen till vårt besök.

Historien om jättetraktorn är fascinerande – hela vägen från starten 1915 till i dag:

Smeden Frank Bottrill, född 1871 i Adelaide, fick 1906 patent på en ”Great Nought Rider”. Ett namn som kan översättas med ”stor mobil planersladd”. Idén föddes när Frank försökte komma på ett sätt att ersätta de kamelkaravaner som bar ull och andra tunga laster genom den sandiga terrängen. Efter att ha bevittnat de svåra förhållandena i Australiens ofta eländiga terräng började han byggandet av Big Lizzie på McDonald’s gjuteri i Richmond. Det avgörande problemet som skulle lösas var att hjulen grävde ner sig i den lösa sanden.

Big Lizzie var egentligen en vidareutveckling av Great Nought Rider. Och de tekniska specifikationerna var mycket imponerande. Med en längd på över 10 meter och en vikt på 45 ton var Big Lizzie den dittills största landgående maskinen.
Tack vare monstrets speciella hjuldesign förstorades alltid markkontakten genom att maskinen la ut sin egen väg. Större laster kunde transporteras i upp till 2 kilometer i timmen. ”Titanic i öknen” var en kärleksfull benämning. ”Träd-ätande monster” var en annan.  Med Big Lizzie följde också två massiva släpvagnar med egna vatten- och oljereserver. Tillverkning och montering av den enorma motorn och två släp tog ett år.
I Red Cliffs fick hemvändande krigsveteraner mark 1915. Det handlade om 6 000 hektar i Mallee-bushen, där det växte upp till tio meter höga eukalyptusträd. Bosättarna stod inför till synes olösliga problem vid nyodlingen. Frank vann upphandlingen och skrev avtal med australienska staten om att rensa området från träd och stubbar. Hans massiva maskin ansågs kunna klara av alla typer av träd på kort tid.

Tidigt 1916 lämnade Big Lizzie Richmond för att ta sig de 70 milen till Red Cliffs. Frank räknade med att vara framme i Broken Hill i början av 1917. Rutten gick via Kilmore, Heathcote, Elmore och Echuca, där det var tänkt att Murray River skulle korsas. Här uppstod det första stora problemet när Big Lizzie gick igenom en bro nära Kilmore och orsakade en buckla i dricksvattentanken som finns där än i dag. När Big Lizzie nådde den översvämmade floden Campaspie hittades ett lämpligt vadställe nedanför dammen nära Elmore. Det tog tre veckor av allmänt röjande och markarbeten att korsa den floden.
Nya problem uppstod i Echuca. Frank kunde inte passera Murray River på grund av översvämningar och fick inte tillstånd att passera bron i staden. Därför begav han sig till Swan Hill. Han kom till Kerang i januari 1917 och fick vänta i fem månader. Då passade han på att bygga om Big Lizzie. Han kom inte till Ouyen förrän i augusti 1917. Två månader senare nådde Big Lizzie Mildura. Murray River hade svämmat över även här så utan en bro att ta sig över floden kunde han inte slutföra sin resa på flera månader. Eftersom Frank ännu inte hade tjänat ett öre sökte han arbete i området.
1920 började Big Lizzie röja mark vid Red Cliffs. Ett lag på 16 man hanterade de fyra tunga kablarna som var försedda med vajrar och krokar för att fälla träd och dra upp stubbar. Skadade kablar reparerades på plattformen fram­till, som var utrustad med smedja, städ och verktygslåda.

Röjningsjobben vid Red Cliffs var färdiga 1924. Big Lizzie togs därefter till Western Victoria för att röja mer mark. 1938 såldes traktorns Blackstonemotor och flyttades till Pyramid Hill, där den användes för att driva en stenkross fram till 1942. Motorn skrotades slutligen 1945.

På Red Cliffs 50-årsjubileum, 1971, bildades en kommitté för att köpa och transportera hem Big Lizzie. Jättetraktorn och en släpvagn står nu på hedersplatsen på Barclay Square. Den andra trailern väntar på restaurering. Solskyddet över Big Lizzie byggdes 1988.

En bit av Australiens historia står där under solskyddet i Red Cliffs. Och vi står andäktiga och överväldigade framför den enorma och unika maskinen, en gång i tiden hånad som ”mekaniskt monster”. Big Lizzie fixade saker som ingen annan maskin kunde göra: exempelvis om skogen var för svår att röja för hand eller om det blev transportproblem i den svåra terrängen eller om veteskörden inte kunde transporteras till silon.
När 45-tons-kolossen – med en längd på 10 meter, en höjd på 5,5 meter och en bredd på 3,3 meter samt kompletterad med flera släp – transporterade till exempel 80 ton rör, talade folket med respekt om ”The Desert Train”.

I en TV-intervju med ABC i februari 2007 konstaterade den i Australien välkände journalisten och författaren George Negus att uppskattningsvis 15 miljarder träd fälldes enbart längs Murray River för att odla upp landet.

Det var här som den stora, överdimensionerade maskinen kom in i bilden. Genom att hedra denna stora traktor hedrar de 2 700 invånarna även sin stads grundare. Utan Big Lizzie hade inte Red Cliffs funnits.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer